"Kristaller som rinner ner från min kind"

Vaknade för ett bra tag sedan, men inte tagit mig för att göra något förutom kaffe så klart. Morgonsdryckensomärheligochsombehövsförattväckauppenfrånnattenssömn

Det är fint väder idag verkar det som, vet inte om det är varmt ute eftersom hösten kommit in med dunder steg men solen skiner i alla fall. Typeliskt att man ska jobba då, samtidigt som det inte är länge kvar tills jag säkert kommer gnälla om att jag vill jobba? Hm.. 
 
Känner mig förvirrad och inte alls direkt förvånad samtidigt som det slog till innombords, en riktigt jävla stor käft smäll. Förstår i n t e varför man får hopp på en gång som om man aldrig någonsin blivit sviken och man får hopp och tro om att det är på väg tillbaka att det skall vända. Samtidigt som man innerst inne vet att det kanske bara är en illusion, snart finns det inte utan man försöker bara njuta av nuet som är och suga in allt det man får av det. Samtidigt som det känns helt sjukt att man bara ska njuta och inte ha några förväntningar utan bara ta dagen som den kommer och inte förvänta sig något om morgondagen.
Det tar så mycket energi och kraft för helt i onödan, den tiden och den energin borde man ge till någon eller något som är givande och som man får något tillbaka från, förutom lögn eller besvikelse på grund av ord som bildat meningar som inte uppfylls av personen ifråga. Samtidigt som man än en gång står där med en spricka i hjärtat och tårar i ögonen, och vill inte mer än annat än att bryta för man har gett chans på chans. 
Samtidigt som jag vet jag känner mig själv! När det är dags att återvända, som vanligt kanske efter 1 månad 5 månader eller 1 år så kommer jag att stå där igen, och ge en chans till och hoppas för när personen kommer tillbaka med sina ord, sina handlingar och personen som jag saknat och inte vill förlora står där med förlåt och ger hopp så kan jag inte stänga dörren. För jag vill jag vill verkligen få tillbaka dig. Samtidigt som jag börjar bli vuxen nu, och förstå att Jag kan inte fortsätta ge och ge chans på chans och sedan bli sårad och vänta på dig för att du ska få en period som är bra för att återkomma och inge hopp. 
Du ville att jag skulle skriva ett brev till dig där jag skriver ner allt som jag tänker och tycker och känner om allt som varit, under alla år. Och jag ska göra det, inte för min skull utan för din skull.
 
Ska springa ner till mamma en sväng innan jobbet kallar. 
Ha en underbar dag! 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mycolourfulday.blogg.se

Välkommen till mig!

RSS 2.0